Funderar jag på. Med den här bloggen då. För det händer inte mycket här och jag vet inte om det var så kul. Jag har ju tjejernas sida. Den är kul.
Vi får se.
Jag funderar även på att utöka deras sida med en egen.. kanske göra om deras så att den blir mer bloggig med kommentarmöjlighet varje dag i stället för gästbok.
Vi får se.

I morgon åker jag och flickorna till skåne en vecka. skönt. lyxigt.

Vi är många som gör det. Vi bjuder in vänner och bekanta och kompletta främlingar att ta del av våra liv. Vi tar även del av andra människors liv på samma vis.
Vi kommenterar och blir kommenterade.
Jag har tagit upp det förr och jag funderar i dagarna mer på det än jag gjort förr. Varför vill vi göra det? Är det för att vi vill ha bekräftelse?
Varför skapade jag en blogg? Bekräftelse? Delvis. En önskan om att någon skulle vara intresserad av det jag skrev? Troligtvis.
Delvis för att skriva av mig, jag har alltid skrivigt – det vet de som känt mig länge. Men i det här fallet är det ju inte så privat så jag utelämnar mycket så klart. Jag är inte redo att lämna ut mig själv helt.
När man startar en blogg, eller skaffar en hemsida så har man väll någonstans en tanke på vilka som kommer att läsa den. I mitt fall så tänkte jag mig att de som står mig närmast, min familj och mina vänner skulle läsa den. Den skulle inte innehålla mitt innersta som sagt men kanske vara en förlägning av ett e-mail där man kort skriver vad som händer i vardagen.
Jag hade även planer på att börja sy till mina barn. Jag tänkte visa mina alster här. Tyvärr var jag inte så skicklig med symaskinen som jag hade önskat så jag har inte snickrat ihop så många vackra saker att visa. I stället har jag skrivit lite allt möjligt här.
Att få kommentarer på sina inlägg, var man än skriver är önskvärt tycker jag. Jag gillar glada tillrop och uppmuntran på en rad. Jag skriver min blogg på den nivån. Att få negativ feedback är inte roligt. MEN, jag inser att jag utsätter mig för risken när jag lägger ut mig själv på nätet. Jag förstår att alla inte kan hålla med mig om jag delger mina åsikter här.
Är det värt det då? Jag är en ganska känslosam människa. Jag funderar mycket och har inte förmågan att “skaka av mig” saker eller göra som vissa råder en: “tänk inte på det”. Jag vet inte hur man beter sig för att inte tänka på saker som berör eller upprör.
Massor med människor är ju numera del av “nätet” på ett eller annat sätt. Vissa bloggar är flitigt besökta och kommenterade. Är det värt det?
Varför skiver folk bloggar, har hemsidor, finns på facebook?

Jo då, det har hänt en del i huset och jag lovade efter-bilder..
De kommer.. jag lovar.

Om man inte kan hålla sig till dess kan man komma förbi och se med egna ögon hur det ser ut, alltid trevligt med oväntat besök. Ja väntat besök är ju också trevligt så klart.

Några ord om hantverkare då..
vi hade hantverkare som fixade hallen. Det blev mycket dyrare än ursprungspriset, de är inte allt för benägna att fixa det sista lilla, de skapade extrajobb genom att inte göra ett ordentligt grundarbete och de vill inte åtgärda fel.
Vi har därmed lärt oss att kräva fast pris och ha en exakt arbetsbeskrivning. Kontrakt hade vi, men det kan ju tolkas på olika vis. En sak till ska fixas sen tänker vi inte anlita dessa hantverkare igen. Synd för de har hittills lagt den billigaste offerten för takbyte..

Vi trivs i huset – bra med yta och förråd.

Vi har olika uppfattning om vad som ska göras, hur mycket och när. Där kommer vi att måsta böja oss för varandras åsikter. Alltså gräla.. =D
Ha en fin helg!

Vårt sovrum

[caption id="attachment_368" align="aligncenter" width="350"W][/caption]

Vårat sovrum är gult.. vi väljer att göra om. Det finns fyra garderober intryckta där det tidigare fannas inbyggda garderober. Det saknas ungefär 5 cm till tak ovanför.. inte så fint. Vi ska fixa garderobsvägg.

Det som ska bli Mollys rum är idag tapetserat med en fondvägg i svart-vitt. Vi ska tapetserar en röd fondvägg i stället och måla resten vitt.
Mayas blivande rum är helt vitt, där kommer en vägg vara rosa (så klart) och en grön.

Hallen är i ganska ruffigt skick, där lägger vi nya golv, tapetserar en fondvägg och tapetserar resterande väggar i vit tapet.

Vardagsrummet ska målas och även där kommer vi att sätta upp en fondvägg.

Köket ska vi måla lite vitt i så länge, resen får vara som det är.

Vi har en inglasad veranda och utanpå den ytterligare en veranda.. Vid tid, ork osv så ska den inglasade verandan bort och ersättas med en öppen. Vi vill byta fasaden, fixa trädgården, måla vid ytterdörren där det idag är träpanel. Vi vill inreda källaren som idag är bara massa betongrum.. Men det är senare projekt. Nu ska vi fixa till övervåningen så vi kan bo där.

Är plutmun på bild bland unga tjejer ungefär som hängbralla (kallat gällivarehäng på min tid) på killar. En trend som aldrig går ur tiden.
Jag stör mig ofantligt på dessa fiskmunnar.. Tjejer i 20 års ålder är i regel fina utan att behöva pluta, lyfta.. ja whatever..

En klok människa (vet ej vem… help?) något i stil med att ungdomen är slösad på de unga. Jag håller med.
Sluta puta tjejer.

Det är alltid en plåga att kliva ur sängen redan halv 6 på morgonen även om jag faktiskt har vänner (Icka) som kliver upp tidigare även på lediga dagar..
Cykelturen till jobbet var jättekall och en timma efter ankomst har benen ännu inte tinat helt. Men – för humörets skull väljer jag att tänka på den (cykelturen) som frisk, inte kall.
Duschen i omklädningsrummet är åter på plats så jag har njutit av en lagom varm morgondush innan jag till slut åter sitter på min arbetsplats. Tisdag har alltså börjat bättre än måndag.
Måtte det hålla i sig.
Adios

I morse satt jag vid mitt köksbord och tryckte i mig en smula självömkan tillsammans med min sockerfria musli. Ska det vara så här, ska man kliva upp i ottan för att skynda sig i väg till ett jobb och sedan skynda sig i väg hem för att ta det lungt?
Jag har börjat cykla till jobbet i ett försök att förbättra min hälsa, så även denna kalla morgon gav jag mig av på min tvåhjulade springare. Pust stånk och flås.. En svettig halvtimma senare står jag utanför min arbetsplats och upptäcker att jag glömt nycklar och passerkort hemma. Klockan är kvart i 7 och jag känner mig inte bekväm med att ringa en kollega vid den tiden. Även om jag gjort det skulle förmodligen inte kollegan slängt sig iväg utan frukost, morgon dush och annat som folk pysslar med på morgonen enbart för att öppna för mig..
Jag hade tur, precis när jag gett upp och ska cykla hem igen (för att då ducha hemma och sen ta bilen till jobbet – se cyklingen som ett morgonpass) så kommer faktiskt en kollega. Tursamt.
Han släpper in mig i omklädningsrummet där jag ska dusha. Härligt.
Eller inte.. eftersom de har skruvat i sär dushen och tagit med sig hela alltet och lämnat.. inget.
I fredags anmälde jag att det bara kom skållande hett vatten ur den dushen så jag får väll vara glad att det agerats så kvickt.
Jag tar nyckeln som jag lånat av kollegan, mina rena kläder, handuk och dushprylar och ilar längst väggarna till dushrummet en bit bort. Nähäpp.. nyckeln passar inte dit.
Jag ilar tillbaka och är glad att inte bli upptäckt, halvnaken och svettig som jag är.
Det blir en dush i handfatet på toan. Jag tvättar hår och mig själv genom att blöta ner hela toaletten. Handduken använder jag sen till att torka upp vätan..
Nu sitter jag här med shampoorester i håret och tvålrester på kroppen och ser fram emot en härlig arbetsvecka. Det kliar på kroppen.. det gör kanske det om man inte sköljer av all tvål ordentligt.

Jag har tur som börjat jobba igen i April. Nästan omedelbart dök påsken upp och jag är ledig i 4 dagar.
Vi spenderar vår påsk hemma, det brukar vi göra.
I går var vi med Arkleys och idag hänger vi med Henke. Det är trevligt.
Vi har tur med vädret, det är strålande sol och varmt. Vi är ute så mycket vi kan. Maya cyklar och Molly får övningsgå.
Jag har hittat en site där man laddar ner mp3-or billigt. Jag har köpt massor av musik och längtar (NÄSTAN) efter att cykla till jobbet bara för att få lyssna på min musik.
Ha en bra påsk

Jag har jobbat i en vecka nu. Det går bra, jag tycker om mina nya arbetskompisar, jag har jobb att göra och jag gillar vuxenbiten med.
Jag har börjat cykla till jobbet denna vecka, även det har gått över förväntan. Mina förväntningar var våldsamma kräkningar och svimningar så det kunde knappast gå annat än bättre. Me like.
Idag hade jag onekligen ont i baken när jag drog iväg hemifrån men jag vet av erfarenhet att elefanthud snart kommer att utvecklas och då är det problemet löst.

I går var Molly och hälsade på mig lite då Thomas hade tid hos doktorn. vi hade avdelningsmöte när hon var där. Chefen pratade och Molly satte i gång att göra pruttljud med munnen. Omöjligt att undgå i en ganska tyst lokal. Saliven sprutade och ljuden var höga. Det livade upp stämningen lite och jag misstänker att hon dessutom sa det de flesta tänkte på..

Idag har jag vart och tränat. Om det regnar i morgon är jag befriad från cyklingen och jag måste erkänna att jag kanske inte skulle bli helt jätteledsen över att få vila min trötta lekamen.
Nu är det dags att vila lite.
Adios!

Nu har det åter igen gått lång tid sedan jag skrev ett inlägg. Jag funderar på att lägga ner bloggen helt faktiskt. Jag kan inte bestämma mig för om jag gillar att blogga ens en gång och snart börjar jag jobba. Jag gissar att jag kanske inte kommer att ha något behov av att slänga ur mig åsikter på nätet på samma vis då. Då kan jag ju göra det inför en livs levande organism.. Vi får väll se. Rätt vad det är kanske jag kommer på vad jag ska viga mitt bloggande åt och bara sprutar ur mig inlägg.

Livet rullar på. Vi har haft sjuka barn, Molly tycks aldrig bli riktigt bra.
Jag börjar jobba på onsdag den 1:a april och lämnar över huvudrollen som barnansvarig till Thomas. Det känns vemodigt och samtidigt skönt.
Jag vet att jag faktiskt tyckte om att komma tillbaka och jobba efter mammaledigheten med Maya och jag räknar med att det komemr att vara lika denna gång. Men självklart kommer det även att vara vemodigt.
Det kommer att kännas konstigt att inte vara den som har full koll på vad som händer barnen och vad som ska packas till dagis nästkommande dag.. små saker.
Samtidigt kommer det att vara skönt att få sakna och ha ork att leka de sissta timmarna innan nattning.
Just nu håller Molly på att lära sig gå. Det enda hon vill göra är att gå. Vilket är bra så klart. Det som är lite jobbigt är att hon HELA tiden vill hålla i sig i mig. Hon blir helt rasande om jag nobbar henne eller försöker ge henne gåvagn i stället. På slutet av kvällen när hon är som tröttast duger inte ens en annan människa. Det ska bli skönt att lämna till Thomas.. =)
Nu är det fredag, brorsan är här. Han och Thomas sitter i tv-soffan och jag ska göra dem sällskap. Adios så länge.